Äntligen tillbaka från de vidsträckta vita bergen pyntade med bruna fläckar, Sälen skulle nog vara det andra kallade det.
Ja, det var varmt, ja, amn fick slita, men Tandådalen på morgonen, underbart!
Och pga denna sol, och på det faktum att mina skidglasögon hatar mig och jag måste ha dem på mig, annars ramlar dem av, så ser jag nu ut som ett stoppljus med pigment fel utklädd till tvättbjörn.
Vadå pigmentfel, tänker ni då?
Jo, såhär är det, om man vistas ute i stark sol, länge och mycket så kan man få soleksem som smått ser ut som vita prickar.
Dessa soleksem ser dock mer ut som såna där ärr som skurkar har i filmer när det blivit brännskadade, eller sprängda i luften av sina vänner (Sean bean i Goldeneye, lysande exempel, har ni sett hans ansikte?) Men mest ser det dock ut som små wannabefinnar, så just nu har jag Sveriges snyggatse kinder, det ni!
Jag blev riktigt duktig på skidor där på slutet, jag har en förmåga att bli det, gick mycket snabbare. (om än att det betyder långsamt)

Stugan var dock skitjobbig, jätteliten var den (dumma dubbelbockare -mutter-) Och sängarna hårda, men man överlevde, vi var ju inte där för stugan.

Men nu är jag trött på skidor, tack och hej för mig i år