När jag har tränat år mina tankegångar såhär:
"Men, nu har jag ju faktiskt tränat då måste jag ju få äta kakor/godis wahtever onyttigt"
Och sen så ser min kära far att jag äter på något och så utspelar sig följande konversation:
"Du måste sluta äta sånt där"
"men, jag har ju tränat"
"Men tänk på soooockret"
och idag lades en ny till:
"Diabetes är ärftligt vet du"

Oftast fölkjs det även av ett försvarstal där jag förklarar att
"Jga kan lova att jag äter mycket mindre socker än det flesta i min ålder"
(Vet dock inte riktigt hur sant det är längre)